Nennansliv

Bodde hos M tills igår.

Supermysigt och jag längtar bara tillbax. Men ser inte ut att bli så. Och eftersom han nog kommer ta lite kompledig på sitt dagsskift kommer jag nog inte träffa honom så mycket närmaste månaden ändå. Kommer bli tomt.

Jag vet inte vad det är med mig. Hela dagen har jag känt mig sorgsen, trots sol och allt. Inga ledsamheter att tänka på överhuvudtaget....
Men jag känner mig som jag ska börja gråta hela tiden. Lite som jag kan känna ibland precis innan jag ska ha mens. Men det är 2 veckor kvar tills dess ju. Och vid ägglossningen brukar jag inte känna så vad jag minns.
Och det är ju jävligt tidigt att känna så pga graviditet, OM jag är gravid har jag ju bara varit det någon dag, har ju inte hunnit hända så mycket så dom där hormonerna ska börja bildas...
Tyvärr e jag la lite för insatt i symtom på att vara med barn, så jag får dom på hjärnan. Risken att jag är det är ju minimal.

Det är väl helt enkelt bara så att ägglossningshormonerna har fått spel denna gången...Fast har inte ägglossningsflytningar ju.

Att min omgivning inte direkt är något stöd hjälper ju inte.

Hann knappt träffa pappa igår innan jag blev frusterad, några dagar från honom gör mig ju uppmärksam hur töntig han är. Han tror att hans skämt är roliga, att handskas med honom är som att flytta ett kassaskåp. Han fattar inte det minsta hur jag tänker och tycker... Vi känns långt från varandra.

Syrran har fått någon knäpp och är nästan knäpptyst eller svarar kortfattat på mina sms. Fast självklart va hon rena ordsprutan när jag var hos honom och inte kunde sitta och smsa med henne hela tiden. Han tycker ju inte det är så trevligt. Idag hade jag behövt hennes stöd, men det fick jag inte. Som vanligt var kompisar viktigare.

Imon jobbar jag igen. Hoppas jag slipper jobba med en viss kärring. Sedan har jag ledig helg, ska SOVA. Och antagligen får jag väl ut och gå långa promenader för att få ut min rastlöshet och frustration.

Jag skulle kunna gå runt i ett behagligt lyckorus.. men det gör jag inte. Frustrerande!!